Skivor andra tycker jag borde skämmas för – Céline Dion→

Jag hörde antagligen Céline Dions version av Jennifer Rush The Power of Love på ett disco 1993. Blygt skrapande med foten i golvet, blicken flackande och för feg att bjuda upp till en tryckare. Den spelades som en av de sista låtarna innan stängning. Tillsammans med Think Twice. Den andra listettan från albumet.

Celine Dion - The colour of my loveSenast jag dansade en tryckare var i ett vardagsrum. Känslan från tonåren kändes igen; att äntligen hålla om tjejen som orsakat pirret i maggropen. Nervositeten är fanns där. Och rädslan att göra bort sig. Men det är en annan historia, om än ganska söt och värd att berätta.

Jag knarkade Céline Dion under en tid. Hade tjänster som Last.fm funnits då, hade hon toppat min lista över mest spelade artist. Utan konkurrens.

Celine Dion - Falling into you

Musikkritiker tycker om konstnärer, artister som skriver sina egna sånger, bearbetar egna erfaren heter och framför dem på ett personligt, gärna lite skevt, sätt. Dion är en tekniskt fulländad vokalist, en kommersiell skapelse, aero dynamiskt anpassad för att vinna fart på de minsta gemensamma nämnarnas motorväg.

Så skrev Po Tidholm på DN.se efter att hon varit i Sverige i våras. Det var länge sedan jag lyssnade på skivorna, men jag kan fortfarande i stort sett alla texter och nickar igenkännande när jag låter skivorna snurra några varv igen.

Och jag skulle gärna bjuda upp till en tryckare. Om jag inte vore så förbannat blyg.

Fler skivor andra tycker jag borde skämmas för

Glenmark Eriksson Strömstedt

 

10 kommentarer

Jocke  on June 25th, 2008

Jag inser att eventuella kommentarer till det ovanstående är som att sätta smink på en gris så jag sparar mitt krut till Christian drar fram sina Carolaplattor…

filip  on June 25th, 2008

hehe, lyssnar du fortfarande på de skivorna när du är ensam hemma och låtsasdansar i vardagsrummet?

emma  on June 25th, 2008

åhå. celine minsann.
ja, precis som med fallet GES så är det väl mer eller mindre obligatoriskt att ha minst två celine dionplattor i kollektionen.. dessvärre.. =)

Big A  on June 26th, 2008

Man kan alltid trösta sig med att om vi inte gått igenom det vi gått igenom skulle vi aldrig vara de vi var idag. Det kan ju vara en tröst…..förutsatt att man är skapligt nöjd med dagsläget….

Christian  on June 26th, 2008

Jocke: Det är inte så att det bor ett Céline-fan inom dig?

Filip: Haha. You funny little devil.

Big A: Att gå runt och vara missnöjd gör ingen glad. Och stå upp för sin musiksmak borde alla göra.

Cosmopolit  on June 26th, 2008

En sann romantiker och dessutom blyg, du fortsätter att förvåna. Ännu intet att skämmas för i skivsamlingen.

lord Fredruk  on July 1st, 2008

Skulle vilja ställa mig i ledet med de andra fingerpekarna. Själv har jag inte en endaste skamplatta. Eller, jo. Systrarna Graaf. Men det var en nidpresent från min fru, vilket hon bittert fick ångra.

Christian  on July 1st, 2008

lord Fredruk: Med tanke på din yrkesutövning trodde jag du skulle komma en skickligt formulerad sågning.

lord Fredruk  on July 1st, 2008

Vilken då? Populist?
Jag kan väl inte kapa någon som öppnar sitt blödande hjärta och bekänner sina pinsamheter i skivbacken. Du har ju på ett PR-föredömligt sätt förekommit kritiken. Förresten. Du skulle se vad Kontorschefen har i samlingen.

Christian  on July 2nd, 2008

lord Fredruk: Ordkonstnär.