Vi ska ha familjehelg. En tillställning över tre dagar där alla samlas med olika föreställningar om hur helgen kommer att bli. Det kan bli spännande. Jag siktar på att få höra “Glöm inte solkrämen”, “Ska du träna igen!?” och “Fan vad du är tråkig, du bara läser ju”.
En del kollegor är spännande. De tar mig sig telefonen — och svarar — när de sitter i möte. Var finns meningen i att svara med ett tonläge som får mig att inse olämpligheten i mitt samtal och höra dem säga “Jag är upptagen och ringer dig senare”?
Med tanke på enkätsvaren börjar jag fundera över huruvida jag raglat runt på krogen och lämnat ut min domänadress till vilt främmande tjejer. De ska dessutom har kommit ihåg den och kommit tillbaka varje vecka för att läsa om mitt sexliv.
Det finns mycket jag vill berätta. Skriva om. Ord blir meningar, som blir stycken men de flyter ut i mitt huvud och hamnar aldrig här. Det är synd. Ibland kommer ett minne över mig och jag sitter i båten med min pappa. Vi har på oss våra gröna Fjällrävenjackor och äter äggmackor och dricker kaffe. Han kisar i solen och båten guppar stillsamt kluckande. En känsla av värme kommer över mig när minnesbilderna projiceras. Jag vill formulera minnet i ord. Att det inte var fisket som var det viktiga, utan att få umgås med min pappa.
Jag hade kollegor från Manchester på besök igår. Det var Champions League-final. United mot Chelsea. Ni kan räkna ut resten själva.
Jag får hela tiden höra att jag ser trött ut. Jag som bara försöker vara lite naturlig och inte använda hårvårdsprodukter. Ah. Ögonen? Det är pollen.
Underbar liveskiva med LeMarc. Jag var inte där, men jag önskar så att jag varit det. Inte heller är jag på David Urwitz i morgon. Måste göra något åt det här. Musik är bäst live.
Så – dämpa belysningen, häll upp ett gott vin, blunda och lyssna. “LeMarcLive!” förevigar årtiondets största scencomeback:
Peter LeMarc live, 14 år sen sist.
Undra inte dagens experiment ska bli och se hur kroppen reagerar på lite cykling i eftermiddag efter gårdagens sena - men oj så roliga - kväll när Karlssons smygöppnade Taket igår. Det är ju så fint väder och jag får sällskap.
Enligt semesterlistan som kom ut idag ska jag vara barnledig. Undra vad min chef vet, som jag uppenbarligen inte vet.
Mina ben är inte gjorda för cykling. Än. 6,5 mil i lördags och lika många idag. Skillnaden var draghjälp och sällskap idag. Och grymmare backar.
Christian Åhs är 30+ och snyggare än någonsin. Allvarligt. Med åldern kommer insikter och även den att det går att se skönhet i alla. Så även i mig. Spegelbilden har slutat reflektera ångest, utan ger ett leende tillbaka. Det, mina vänner, kallas mognad. Eller att ljuga för sig själv. Läs mer
© 1999-2008 Christian Åhs & Snowracer. Heavily inspired by stopdesign.com and simplebits.com
Powered by WordPress. Based on Typebased by 
