Ojdå→
15 km löpning var kanske inte det bästa för halsen.
15 km löpning var kanske inte det bästa för halsen.
Bruce Springsteen lirar sina Seeger-covers på SVT1. Och så textar de på svenska. Jag blir helt förvirrad. Kan inte sluta läsa textremsorna, vilket får mig ofokuseras på texten som sjungs.
Såg att sidan ser lite konstig ut i Explorer, som de flesta av er surfar hit med. Lite städning i CSS-filen gör nog susen.
Hela december var en lång härlig väntan. Inte efter att höra julevangeliet utan ho-hoandet från gubben i rött med låtsasskägg. Hade önskningarna hörsammats? Exakt hur många av sakerna på önskelistan låg under granen. Och hur många var - Gud förbjude - mjuka paket.
Kvällen innan satt mamma och pappa i köket och slog in klapparna. Det var strikta förhållningsregler och jag vågade inte ens tänka tanken på att närma mig köket. Ljudet av saxen som klippte upp papper och lukten från lacktången som smältes mot ljuset.
Under mellandagarna spanade man in kompisarnas julklappar: spelade, lekte, jämförde, skröt och blev avundsjuk. Och emellanåt åkte man Snowracer.
För då var julen vit.
Magin över julen är borta. Inte för att jag känner att jag borde bli exalterad över julaftons morgon, nervös över att behöva sitta i Tomtens knä bara för att pappa skulle fota eller längtan efter Kalle Anka. Men visst ska det vara en speciell känsla, just på julafton?
Julen har blivit en en högtid av nostalgi. En högtid av minnen. Om jag får egna barn, kommer jag plocka fram en lackstång, en broderad adventskalender med en godisbit per dag, för att återskapa min barndoms jular för mina barn?
Antagligen. I jakten på att hitta känslan.
Ja, jag vet att jag inte borde live-uppdatera, men jag vill ju att ni ska vara delaktiga. Vem ritar en logo åt mig?
Tillbaka på kontoret med skinkmackor, början på en förkylning, luvtröja och en önskan om fler sovmorgornar.
Känner för att dämpa belysningen, hämta lite kinamat, slänga i en bra film och spendera kvällen i soffan. Kanske till och med somna där.
Istället ska jag duscha, raka mig, hitta några kläder jag trivs i, gå till Twin City, äta mat, bli lagom full, trängas med allt för mycket människor för att till slut lulla hem framåt tre snåret i natt.
Om jag byter ut julmusiken mot party-toner och sveper en grogg innan jag dansar in i duschen kommer nog leende på läpparna också. Och med ett vinnande leende kommer det blir en mycket rolig kväll.
Bröderna kommer hit vilken minut som helst. Lillebrorsan har haft klädbekymmer. Kostym eller inte. Med eller utan slips. Undra vem han vill göra intryck på i kväll? Kostym med t-shirt föreslog jag och kände blicken genom telefonluren; “Är du dum i huvudet?”. Får se vad han dycker upp i.
I morgon kommer vi att sitta med röda ögon, håret på sniskan med en andedräkt som ingen tandkräm i världen kan dölja och bli utfrågade av Syrran. Nickande i samförstånd kommer vi att svara samma sak på alla frågor:
Pass.
Behöver inspiration. Länkar till snygga bloggar mottages med största tacksamhet.
11 minuter kvar av julafton. Nu ska jag leka med mina julklappar.
Uppesittarkväll. Är det då man äter hemmagjort julgodis, dricker glögg, must och provsmakar skinkan? Klär granen och slår in de sista julklapparna? Tänder en brasa om det finns en öppen spis? Förväntansfulla barn som spritter av längtan efter morgondagen.
Det var länge sedan.
I kväll är det uppesittarkväll utan julgodis. Ingen skinka att provsmaka och ingen gran att klä. Ett par öl och lite käk. Tillammans med mina bröder. En massa skitsnack om träning, placeringsalternativ, jobbet, framtiden, tjejer och hur morgondagen ska utspela sig.
Uppesittarkväll i ny tappning.