Frukost→
Fyra mackor och pepparkakor. Och kaffe. Sådär kanske.
Fyra mackor och pepparkakor. Och kaffe. Sådär kanske.
Det blev 3×4 kilometer i snålblåst och duggregn i går. Helt fantastiskt underbart. Konstigt kan tyckas. Men tro mig, det är det inte. Jag kan inte förstå de som står inne på ett löpband till dunkande musik. Jag springer hellre i ett dunkelt elljusspår. Lite lätt mörkrädd. Även om det regnar och blåser. Snart är det samma runda. Men med skidor.
Första varvet gick lekande lätt, andra var tyngre men på det tredje kändes det okej igen. I kväll är det barnaikido. Just nu känner huvudet alldeles för tungt för det, men det burkar vara buskul när jag väl är där. I morgon blir det löpning igen.
Sugen på att ta upp simningen igen. 19 februari börjar Jönköpings Simsällskap sina kurser. Men jag kan antagligen inte hinna med allt.
Jag har dragit ner på kaffedrickandet. Men mitt morgonkaffe måste jag ha.
Vinterns förälskelse i skidspåret heter Charlotte Kalla. Underbar körning i hemmaspåret i helgen. 19 år och utan respekt för världsstjärnorna. Det är så de ska tas. Om inte herrarna lyckas bättre än vad de hittills gjort, så hoppas jag Kalla blir vinterns glädjeämne.
Appropå förälskelse så strök en kompis i går titeln singel. Han är som en förälskad fjortis. Underbart att se Han lovade dyrt och heligt att vi skulle fortsätta gå ut tillsammans. Haha. Han kommer knulla dygnet runt, medan jag står ensam med drinken i handen. Who can blame him? Jag hade gjort samma sak och välsignar honom.
I kväll ska jag springa. Jag saknar mitt älskade löpspår. Men i kväll ska vi träffas. I skymningen ska jag ta henne. Varv efter varv under lyktornas ljus.
På plats i Vallentuna. Jag tror jag ska hålla mig i från datorn. Annars kan det bli en och annan sanning. Och groda, som hoppar ur munnen.
Han dyker upp som ett sms i telefonen. Eller ett meddelande i chattprogrammet. Var i världen han är har jag för länge sedan tappat greppet om. Härnösand i går. Nu kom det “Åker till Quito nu”. Ecuador?
Det är dimmigt ute. Regnigt och alldeles för varmt dessutom. Att titta ut är ungefär som att titta in i mig. Svårgenomträngligt, grått och trist. Jag vet inte vad prognosen säger, men jag hoppas på att dimman lättar.
Helg snart. Veckan har varit intensiv jag blir bara tröttare och tröttare. Allt som händer - på jobbet och privat - är något jag måste handskas med. Och jag vet att jag kommer att gå stärkt ur det. Full med erfarenheter. Bra och dåliga. Misstag att lära av. Saker jag gjort bra att glädjas åt.
Tvätt i kväll. Och disk. Ska tända en brasa, titta på några avsnitt av Prison Break och kanske ge mig ut på en lätt löptur i dimman. Så ogenomtränglig kan den inte vara. Bokstavligt talat.
Och bildligt.
Trevlig helg.
Danmark var intresssant, roligt, gott och tröttande.
Klockan är halv elva. Jag borde packa för Danmarks-resan. Och sen sova.
Jag är tillräckligt duktig i aikido för att få bära graden 2 kyu. Men jag har långt kvar innan jag ens kan ana vad aikido är för något. Vilket gör det till ett livsprojekt. Inspirerande träning på lägret i Växjö lördag och söndag. Men lusten att gå till dojon på hemmaplan är fortfarande långt borta.
Helgens första erfarenhet.
Inte förbättrade jag mina möjligheter att komma tillbaka till löpningen genom att gå från hotellet till krogen utan jacka. Visserligen bara runt hörnet. Men ändå. Egentligen var väl inte heller alkoholintaget särskilt begåvat. Med tanke på att det var träning dagen efter igen. Lätt ångest inför varje fall. Halsont i morse dessutom.
Helgens andra erfarenhet.
Människor bryr sig. Ibland kan det vara förvånande. I fredags kom De Blivande Föräldrarna över för att sällskapa med mig. De hade med sig en flaska vin och jag bjöd på mat. I lördags skickade Syrran sms. Att hon tycker att jag agerar fel är uppenbart, men att hon bryr sig om mig är lika uppenbart det också.
Helgens tredje erfarenhet.