Haltande→

Jag har sträckt mig. På baksidan. Inte i röven, utan precis där vaden fäster i knävecket. Kände lite när jag sprang i söndags, och värre blev det i går när jag var ute och gick.

I dag liksom haltar jag fram. Jag får ta det lungt med barnen i dojon i kväll. Låta min blick jaga skräck i dem så de är lugna. Yeah, right.

Funderar på att fylla på bloggen med träningsreflektioner. En träningsdagbok helt enkelt. Men det kanske bara blir klottrigt.

Ännu mera snö→

Kanske kommer det mer snö snart.

Bröst→

Aftonbladet skriver att män tittar på brösten först. Visst låter det ytligt. Och typiskt manligt. Men sant. Vi tittar på brösten. Och visst är det härligt med bröst. Stora som små.

Distans→

Jag var ute och sprang i går. Sex kilometer på leriga och blöta skogsstigar. Jag behövde det. Det har surrat i huvudet hela helgen. Och gör det fortfarande. Tillsammans med en ihängande trötthet som jag kommer få leva med ett tag.

Löpning har blivit min lisa för själen. Det trodde jag inte när jag började springa regelbundet. Nu är det nödvändigt för att jag ska mår bra. Både fysiskt och psykiskt. Nu när vintern är i antågande är det bara att klä på sig. Kontrasten mot sommarens svettiga kvällar är stor. Men det är lika underbart att springa nu.

Och så längtar jag efter snön. Inte bara för snöänglarna, ljudet av skor mot kramsnön, känslan när flingorna smälter mot nacken utan även för skidåkningen. Jag kan fortfarande inte valla, tekniken är mer än bristfällig och magmusklerna behöver tränas för att orka. Men ändå längtar jag lite.

Öppet Spår 2006. Kanske.

Shoppingturen med Gravida Kompisen i lördags hjälpte till att släppa tankarna. Hon hittade ett par stövlar - till slut - och jag fick prata och insåg att en ny jacka vore behövligt. Och en cardigan. Och en mössa. Och ett par nya skor. Vi somnade i deras soffar alla tre på kvällen. Hon, hennes man och jag. Runt 22 smög jag ut. De sov och jag lämnade ett “tack för maten” via sms.

Gick i det snöblandade regnet. Undrade om det var rätt beslut. Det gör jag fortfarande. Ena studen känns det rätt, även om det är jobbigt. Andra stunder känns det fel.

Men. Jag tror det löser sig. Eller är det bara ett naivt hopp?

Snö→

Det snöar. Regnblandat. Men ändå. Det är på väg nu.

God och glad→

Kexchoklad-snacks är så små. Och såå goda.

Kusinen→

Nu har det börjat blåsa. Gudruns kusin är på väg in.

Ska jag betala?→

En hel dag på kontoret. Stressigt. Mycket att göra. Livet som projektledareär inte enkelt. Ett par timmar på tåg från Jönköping till Köpenhamn.
Sunkiga mackor och trött huvud. Framme vid hotellet vid 22-tiden.

- Betalar ni kontakt eller med kreditkort?

Tre mycket förvånande ansikten. Har inte företaget ordnat med faktura? Nej. Har vi företagskort? Nej. Tröttsamt. Löste sig till slut. Men det kräves överföring mellan bankkonton för kollegan.

Tipspromenad→

Gick tipspromenad i går. Inte många rätt. Varken på tipset eller bingon. Men gott fika efteråt.

"Varje riktig vän är en glimt av Gud"→

Hundratusentals gnuer som flyttar sig över masai steppen. Det finns inte ord som kan beskriva det. Inte heller känslan av att ligga i sanden på Zanzibar och titta upp på den stjärnklara himlen. Onykter, mitt i natten. Tankar som snurrar i kapp med det dåliga balanssinnet.

Men Afrika är något annat för mig. Det är vänskap. En annorlunda vänskap. På avstånd en ytlig relation, men som - vid närmare granskning - är djupare och ärligare än något jag tidigare haft. Bitvis besk. Men alltid ärlig, uppriktigt och alltid stödjande. Aldrig dömande. Alltid där.

Att kunna komma precis som jag är; trasig eller hel. Glad eller ledsen. Att inte behöva försköna bilden av mig själv. Att inte vilja det. Det är nåd att ha en sådan vänskap. Att jag har fått den är lika svindlande att ta in som bilresan genom Serengetis oändliga landskap.

Tack för att du finns Anders. Den coolaste gubbjävel som finns.

Detta var mitt inlägg i Blogstafetten på ämnet “Mitt Afrika” som jag fick av Underbart Vardagsliv. Jag skickar pinnen vidare till Crrly med ämnet “Höstpicknick” där gärna frågor som vad finns i korgen, var det bär av och med vem gärna får besvaras.