Idol→

Då har Idol börjat igen. En ny stjärna ska dra in pengar till musikbolaget genom att sjunga gladpop. Talanglösa killar och tjejer drar in pengar till TV4 när Clabbe och övriga i juryn gör sig lustiga över dem. Skvallerpressens nätupplager slår säkert nya besöksrekord.

Själv tittar jag på So You Think You Can Dance och imponeras. Stort.

Min dagsstatus i korthet→

Ibland vill jag skriva några korta meningar, men har inte tyckt att det passar sig i bloggen. Rent designmässigt. Nu har jag löst det. Eller håller på. Korta utspel - om allt och inget - publiceras till höger, där också ett gäng länktips finns. Klick på rubrikerna tar er till respektive arkiv. Fiffigt värre.

Det finns en uppsjö instick till Wordpress som ska lösa det här med “Asides” som det kallas. Det är meckigt att trixa med mallarna, men det ska nog gå. De kommer inte med i RSS-flödet. Har inte bestämt om jag vill ha dem där eller inte.

Sen kanske jag får lust att städa upp designen lite också.

Lilleman→

Undra om de som kommer hit via lilleman.se egentligen söker artisten med samma namn.

Rörigt→

Det är rörigt hemma, på jobbet och i huvudet. Pimplar kaffe för att dämpa huvudvärken, men det kommer väl bli rörigt på annat håll då.

När kommer jag under 40 minuter?→

Jag tränar nog inte riktigt rätt för att göra riktigt bra förbättringar på milen. För lite intervaller och för mycket distans skulle jag gissa. Det är distanslöpningen som är rolig. Ju. Intervaller är så tråkigt. Men jag kommer inte att ge mig innan jag är under 40 minuter på milen.

Midnattssloppet gick på 41:53 minuter. Det får jag vara nöjd med, och se utvecklingspotentialen istället för att tjura över att det kändes som jag inte kunde få ut det där sista. Vid 5 kilometer hade jag tiden 21:16 och placeringen blev 462.

Nästa stopp är Lidingöloppet där det kanske blir stordåd utförda. Därefter får jag se. Billingehusloppet i Skövde lockar. Bilder på mig i den gula tröjan finns naturligtvis att titta på.

Jag har börjat bloggzappa→

Min lillebror har inte ro att gå på bio. Han letar hela tiden efter fjärrkontrollen. Han har ett extermt zappbehov. Jag har bara fem kanaler, så zappandet är kontrollerat. Lillebror har oändligt.

Jag har börjat zappa runt bland bloggar istället för att sitta och stirra in i tvn. Surfar in på Nyligen.se, Knuff.se och Bloggar.se för att sedan ha någon slags klick-orgie. Bloggar blinkar fram i en strid ström över skärmen. Jag läser inte mycket, bara planlöst klickande. Men ibland flimmrar det förbi ett ämne som intresserar. Eller en design som ser spännande ut.

Och bloggarna jag prenumererar på via RSS uppdateras för sällan. Behöver hitta fler favoriter.

En källa till inspiration och glädje→

Det är svårt att inte bli smittad av intensiteten, skratten och glädjen på mattan. Nystart av barngruppen på aikidon i går. Glädjen när de märker att de faktiskt klarar av att göra framåtfall, som såg ut att vara så svårt. Eller att leka sumo-datten. En alltid lika självklar vinnare. Även vi instruktörer går upp i högvarv. Dock blir vi inte lika skrika som ungarna.

Det kommer bli inspirerande och roliga tisdagar i höst.

Min egen aikidoträning är det si och så med. Den där längtan efter att få träna finns inte just nu. Istället är det löpning ute i terrängen som lockar.

Postning via mejl→

Nybliven Hakarpspojke→

IK Hakarpspojkarna har orienterare i världsklass och en cyklist som ingår i Olympiska kommitténs satsning mot OS i Bejing. Och nu har de mig. En medelmåttig motionär. Hoppas de inte skäms.

För att springa lopp som har tävlingsklasser måste man vara medlem i en klubb som är ansluten till Svenska Friidrottsförbundet. IKHP hade i särklass bäst hemsida av klubbarna i närheten. Ett par klick och man hade ansökt om medlemskap.

Nu ska jag köpa lite klubbkläder.

De kallar mig freak→

Morfar var ytterst nära att kalla med träningsfreak, men ändrade formulering i sista stund. “Du ska inte träna hjäl dig”, säger mamma uppmanande. “Nu har han tränat färdig”, sa hon efter Vätternrundan till de som var samlade runt bordet. I dag fick jag höra att min moster tycker att jag ser för smal ut. Gränsen till undernärd.

Jag får helt enkelt börja lyfta lite vikter och lägga på mig ett par kilo. Så de slipper oroa sig. För äter gör jag. Och träna ska jag fortsätta med. Det är nog det de inte riktigt har greppat. Att det har blivit en del av min livsstil. Att jag mår bra av det.

Hantlarna ligger och dammar hemma. Prövade dem förra veckan och fick en skön träningsvärk. Till gymmet vågar jag mig inte. Man måste vara biffig, ha tatueringar och linne för att passa in.

Eller?