Valborg→

Kungen fyllerår. Det tänds eldar, fyrverkerier avfyras och det sjungs vårsånger. Sjålv har jag bara låtit dagen sakta gå utan att egentligen göra någonting. Och det ska jag forsätta med. Ska få i mig lite mat, titta på några avsnitt av Grey’s Anatomy, slösurfa och zappa.

Telefonen, den fasta, har ringt ovanligt mycket i dag. Ett samtal resulterade i ett mycket uppskattat besök den 10:e maj. Telefonen, den mobila, har pipit med jämna mellanrum. Med ganska handfasta uppmaningar. Om jag försöker se på dem, med inte så känslomässigt involverade ögon, så ser de glasklara ut.

Jag har blivit hackad→

Mitt lilla phpBB-forum jag satte upp för att hålla ihop gamla kompisgänget när vi började försvinna från Jönköping efter gymnasiet har blivit hackat.

Jag låter det vara. Går och tar en öl på Bishops Arms istället.

Vändningen→

Så här dagen efter, känns det som att vändningen kom i går. Med den inspirationen, lusten och glädjen.

I dag är det ett efterlängtat besök hos frisören och sedan kommer kanske till och med deklarationen kännas kul att göra. Om inte annat kommer det att kännas kul när skatteåtebäringen dyker upp i december.

Nu hoppas vi att det blir som i Vings gamla slogan; att känslan sitter kvar länge. Jag trivs med de här positiva vibbarna inom mig.

Våren är här→

Snön är borta, vårluften smeker mot ansiktet, fåglarna kvittrar, det luktar underbart och gatorna är sopade. Våren är här.

Var ute och sprang i lördags. Ville bara fortsätta efter milsrundan. Det var så underbart att vara ute i naturen. Det är verkligen dags att lämna in cykeln och få SPD-pedalerna på plats så jag kan börja träna och få uppleva naturen från sadeln. Men i kväll ska jag in i dojon och bli kastad.

Jag börjar bli en naturälskare banne mig.

Morgonstund→

Svårt att sova, så det var lika bra att gå upp och åka till jobbet. Klockan är inte ens sex, så jag för vänta några minuter innan jag kan stämpla in. 06:00 börjar flextiden.

Det är säkert en biverkning av malariatabletterna som gör att jag sover dåligt, men ett huvud fullt av grubblerier och ett hjärta fullt av känslor gör nog sitt till.

Nu ska jag jobba ostört till 07:30 då kollegorna börjar komma.

Godmorgon.

Att våga→

“Men ta och fundera - riktigt jävla ordentligt - på om du själv orkar lägga ner mer tid och energi.”

Jag har funderat. Och tagit mitt beslut. Att jag har kommit dit känns bra, men jag våndas över om det var rätt beslut.

Jag vill bara sova→

Jag är trött. Vardagen är trist och oinspirerande. Inte ens att våren känns i luften i dag gör någon skillnad. Är det vårtrötthet eller bara en semesterbaksmälla?

En vägg, solen i ansiktet, en bra bok och en kall öl. Gimme!

Sista etappen - nu börjar det igen→

Jag fick håll ganska omgående. Ont i axlarna och knät. En månad utan träning sätter sina spår.

Sist jag var i spåret var det med skidor under fötterna. Backen där jag hade bakhalt var det nu tunga steg uppför. Jag saknade skidorna, men det var skönt att vara tillbaka även om det var blött i marken, småregn och kallt.

I helgen är det kanske dags att pröva på det här med cykling. Nedräkningen har börjat - Vätterrundan kommer allt närmare.

Långa dagar→

Det är långa, sega och tråkiga dagar framför skärmen på jobbet. Jag har gått igenom mejllådan. Jag har haft några möten, pratat i telefon och fått en del gjort.

Men dagarna är så långa. Klockan två är jag helt slut och skulle behöva sova lite.

Jag längtar tillbaka. Till solen, till tempot, till ölen, till djuren, till stranden, till Anders med familj. Och till Pumba.

Det är dags att börja träna. Komma igång. Hitta en skön vardagsrytm igen. Och leva på minnena, de är för livet.

Det är liksom på riktigt→