Med sikte p� Vasaloppet→
Ja, svarade min Personliga Tr�nare med barsk ton och sp�nde �gonen i mig. Jag skulle bara ut och springa. Vare sig jag ville eller inte. -2,5 grader. Fuktigt i luften. K�nns som minus tio. Kallt. Varf�r fr�gade jag henne om hon trodde att jag skulle ge mig ut. Soffan s�g lockande ut.
Jag m�ste k�pa tr�ningskl�der. Underst�ll, tr�jor, overall. Och en reflexv�st. Finns bara plagg i bomull i min gardrob. V�rdel�st. Idiotiskt att tr�na i dem.
Sprang i 45 minuter. Har inte tagit ett l�psteg sedan Liding�loppet (om jag inte r�knar backtr�ningen f�rra helgen) men benen k�ndes pigga. Som hela kroppen. Jag skulle aldrig erk�nna det var sk�nt att springa. Inte f�r min Personliga Tr�nare eller n�gon annan.
I kv�ll tr�nar jag barnen. Inomhus. Barfota i dojon. Det b�rjar n�rma sig gradering, men jag tror vi ledare �r mer nerv�sa �n barnen. Klubbens f�rsta gradering med barn. Att s�ga att vi har full kontroll vore att ljuga.
